På fullatse allvar...
Gör jag något fel? Är det mig det är fel på?
Alltin har seriöst hänt på hur kort tid som helst. Först bli sviken av sin pappa, sen av Han, saknaden till min mamma som får mig på pisshumör, kuratorn hit&dit, mensvärk och sen få veta att jag måste avliva min älskade katt på måndag... Jag vill inte mer... Kan allting bara sluta jävlas med mig någon gång? Kan jag få vara ycklig, iallafall för en dag, utan en massa jävla tankar, utan denna jävla ångesten och skiten?
Jag vill inte. Verkligen inte. Jag vill verkligen inte mer!!
Vad har jag gjort för att förtjäna denna skit som händer?...