Har varit helt okej, men lite tom ändå. Men det har ju sina stjäl....
Skolan har tyvärr varit helt okej, vilket skolan INTE ska vara.

Sen idag har vi ätit julmat, redan!   
Annars har det väll inte hänt så mycket.

På fredag morgon klockan 7:10 lämnar vi Eslöv och åker till Norrland! Ska bli så jävla skönt att slippa helvetet här nere(vill säga Eslöv). Heh!  :3
Och sen ska vi vara där i en vecka tor jag.

Och juste, har typ ''berättat'' för killen jag är intresserad av att jag är det. Lite knepigt, faktiskt! xD
Ska tydligen försöka förklara lite bättre hur det är, men som sagt så är jag mentalt hjärnstörd. Så ja, finns det någon söt stjäl som vill ge mig lite tips?    Heh!

Och ja... juste! Har skaffat snapchat för de som vill adda! Heter epiicfel där! :3

Så mjo... Ha det bra sålänge! ^w^

Är så freaking trött på detta. Ett ganska stort antal personer försöker ändra på mig, på mitt liv, på mina drömmar osv osv. Även försökt sänka mitt självförtroende.  Och vet ni vad? Jag är så jävla trött på det.
Jag vill inte följa mina föräldrars yrke eller vad man ska kalla det. Jag vill varken gå vårdutbildning, eller jobba som något sånt inom vården. Jag tänker inte ändra mina drömmar pga er, och jag tänker inte heller ändra på mig.
Jag kan säga er, att jag vet att jag ofta är trött och föröker förstöra mig själv. Jag vet att jag inte är den sötaste tjejen i världen, men jag är bra på mitt sätt. Jag är trött på allas dumma kommentarer också. Om jag nu är tjock, så låt mig vara det. Om jag nu är så jävla ful som ni påstår, låt mig då vara det. Jag vill inte bli accepterad pga mitt utseende. Jag vill bli accepterad för den jag är.
Jag vet att jag ändå inte kommer få något jävla jobb inom vården eller så, eftersom jag ska tatuera på nyckelbenet, text på armen, på höftbenet osv, och senare bygga på mina piercingar.

Och det där med att alla vill styra min framtid... Jag har en dröm, som jag haft sen jag var liten och jag tänker inte släppa den!
När jag blir äldre vill jag öppna ett café, och även bli känd.
Ni som säger att jag borde jobba med något liknande som min pappa; Nej, det ska jag inte! Jag vill INTE bli som honom!
Så ja, tack om ni orkat läsa allting hittils. Det uppskattas.
Så, nu får ni bara ta och acceptera detta eller rent ut sagt dra åt helvete. Okok? 
Pusspuss å hej.

Eftersom det är fredag så letar jag efter någon kring Helsingborg som kan och vill dra ut på stan eller något ikväll? Är iväg från klockan tre tills fem ikväll, så ja. Någon frivillig? ;*

Funderar på att göra det. Jag försöker ställa upp för de flesta, men när man själv mår piss har de ''inte tid'' att finnas där. Men när jag väl inte har tid har jag inte mycket till val än att ställa upp för att inte förlora den ''vännen/vännerna''.

Och sen när man försöker vara snäll mot någon man inte vill vara snäll moy, t.ex skickar ett ''grattis på födelsedagen'' meddelande, raderar personen i fråga det istället för att läsa det.
Jag kanske är överkänslig enligt er, men jag är också sårbar. När man väl försöker så bryr sig ingen. Det tar jävligt hårt att bli ignorerad från hen. Hoppas rätt personer läser detta och tar åt sig av detta. För nu är jag trött på att ställa upp för andra när de inte ställer upp tillbaks.
Känns jävligt bra att ni ''bryr'' er!! ...

....händer det som jag alltid varit rädd för. Min älskade katt lämnar världen...
Jag vill inte   
Jag önskar att sjukdommar inte existerade... Har förlorat så jävla många nära vänner pga det... Och nu lämnar min allra bästa vän världen han också   
just nu kunde det likaväl varit jag som varit sjuk och sluppit finnas, skulle göra allt för att rädda Julle!! :(
Jag älskar honom över allt annat. Jag vill verkligen inte behöva avliva honom, men iland går det inte att göra något åt sjukdommar. Som sagt så skulle jag göra allt för honom. Han har fått flytta runt till nya hem hela tiden för att vi inte kunnat ha kvar honom. Och nu när jag väl fick hem honom igen, så har han bott på fel ställe där hen som hade Junior slagit/sparkar osv på honom så att han anfaller, fräser och morrar på allt och alla. Jag ångrar verkligen att jag lät honom bo hos den idioten. Nu är han seriöst helt förstörd. Jag hatar detta.

Jag hoppas att mormor tar väl hand om honom imorgon när han flyger upp till henne i himlen...   

Risken är att jag inte skriver något här på bloggen den närmsta veckan/månaden om jag inte orkar att göra något litet inlägg.
Men nu tänkte jag lägga upp lite bilder på honom. Eftersom han är mitt allt.

           

På fullatse allvar...
Gör jag något fel? Är det mig det är fel på?
Alltin har seriöst hänt på hur kort tid som helst. Först bli sviken av sin pappa, sen av Han, saknaden till min mamma som får mig på pisshumör, kuratorn hit&dit, mensvärk och sen få veta att jag måste avliva min älskade katt på måndag... Jag vill inte mer... Kan allting bara sluta jävlas med mig någon gång? Kan jag få vara ycklig, iallafall för en dag, utan en massa jävla tankar, utan denna jävla ångesten och skiten?
Jag vill inte. Verkligen inte. Jag vill verkligen inte mer!!
Vad har jag gjort för att förtjäna denna skit som händer?...

Eller ja, typ.
Jag har fortfarande fett ont i magen. Wää!   

Jag har iallafall pratat med pappa nu. Eller ja, ''pratat''. Jag fick tyvärr inte ut min illska på honom.   
Jag har också fått reda på en jättekul sak, som ni inte får veta!^^

Så nu sitter jag och äter glass :D
Och längtar till helgen. För då kommer Bästis. Robin då alltså.Robinbror HAHAHAHA.
Yay!   

Puss å hej på er! :*

Bara för att jag kan, och vill veta.
Gilla inlägget eller kommentera eller något sånt shit.

Om jag skulle dö...
''Gilla'' om du skulle komma till min begravning...
Kommentera '' ♥ '' om du skulle sakna mig...
Vill veta hur många av de som läser min blogg som verkligen bryr sig.
Puss! :*